INLEDNING.

Anpassa till deltagarnas skicklighet!
En grundläggande regel i allt fältbanebygge är att alltid anpassa banan till de deltagare som
förväntas deltaga.
Givetvis finns det alltid mycket duktiga skyttar med i spelet, men det är ändå "turistklassen"
man bör ägna all uppmärksamhet om man vill bjuda på en förnöjsam förströelse för det stora
flertalet. Speciellt på klubbnivå är detta viktigt då varje förening alltid har ett mindre eller större
antal nya skyttar under inlärning.
Det är viktigt att vi bibehåller och vårdar intresset för fältskytte hos dessa. Dessutom växer
självförtroendet och det i sin tur uppmuntrar till nya utmaningar. Man ger då skytten en lugn
utveckling och förhindrar i viss mån att skytten skjuter chansskott som ligger mil från den
egna kapaciteten.

För att skapa utmaningar för de duktiga skyttarna och för att kunna särskilja dessa åt bör man
ända ha några svåra mål. Man nöjer sig med 2 högst 3 , komplettera också med ett par
poängräkningsstationer för att säkerställa särskiljningen. De svåra figurerna böhöver ej vara
svårare än ca 80 - 85 %. Om derssa ej får väljas bort kan de tom. vara lite lättare.
I vår förening, efter ett flertal tester, har det visat sig att svårighetgraden ska vara runt 60 %
i snitt per station. Lite lättare i starten och upp till 70 på stationerna 4 - 5 - 6 , för att sedan
minska mot slutet.

Dåliga yttre förutsättningar.
Det är inte alltid perfekt skjutväder och skyttarna är inte heller i perfekt form vid alla tillfällen.
Skyttens form kan vi inte förutse eller göra något åt. Det får vi förutsätta att var och en är
seriös i sin satsning och har en sund livsföring.
Däremot har vi stora möjligheter att (om inte påverka) så i alla fall anpassa till de förhållanden
som råder vid tillfället. Det kan vara kallt och obehagligt, det kan vara regn, stark blåst och
ibland mörkare än vanligt.
Tyvärr är ingen av oss spåkunning och SMHI går inte heller att lita på. Man vet alltså inget
om morgondagen
Man bör därför alltid gardera sig mot detta genom att ha alternativa lösningar på eventuella
problem som kan dyka upp. Har man möjlighet till alternativa skjutavstånd brukar man kunna
klara av det mästa. Det är då lätt att flytta fram eldställningen till det avstånd som är lämpligt
för tillfället. Där man inte har den möjligheten kompenserar man lättast genom längre skjuttid
eller en fördelaktigare skjutställning. I stark vind kan det vara lämpligt att ha liggande skjutställning.

Vad är enkelt och vad är svårt?
Att sätta tider och övriga förutsättningar kan vara svårt att göra på ett vettigt sätt. Vill man ha
detta bra duger det inte att ställa sig vid eldställningen, ta sig en titt , sikta lite och säga dettta är
skitlätt 10 sekunder räcker.
Inget är felaktigare!
För det första bedöm aldrig någonsin utifrån din skicklighet. Var objektiv i allra högsata grad.
Det är många fler än du som ska skjuta som säkert har en annan mening. Därför gäller det att
tänka till i detta läge. Vi har en skjuthandbok som behandlar det här ämnet på ett uttömmande sätt.
Enligt min mening är den alltför schablonmässig och sällan tillämpbar. Det är flera faktorer som
kan påverka skjutmöjligheterna. Terrängförhållande , målgruppernas placering , markens
beskaffenhet där du står. Allt detta kan försvåra och motiver en längre skjuttid.
Handboken är trots allt en god vägledning , men håll i minnet följande! Vi talar om mål som står på
maxavstånd och tycker att det blir för svårt. Vi sätter en skjuttid efter skjuthandboken och lägger
kanske till någon sekund i bästa fall. Men vi har helt förträngt att den tid som boken talar om är
en minimitid som inte bör underskridas.
Det är precis lika illa att tillämpa en minimitid som att ställa figurerna på max.

Tid för lyft och förflyttning.
I skjuthandboken kan vi läsa om tid för lyft från 45 grader och tid för förflyttning mellan målgrupper.
1,5 sekunder för 22 vapen och 2 sekunder för grovvapen. Denna minimitid gäller för stående utan
stödhand och med målet på maxavstånd. Den längre tiden för grovvapen motiveras av att rekylen
rubbar grovvapnet avsevärt mer ur läge än ett 22 vapen. Dessa tider behövs och i många fall betydligt
längre. Tiderna är som sagts ovan minimitid under viss förutsättning. Det är alltså möjligt att korta tiden
om målet är närmare enligt SHB. Med andra ord, rekylen anses rubba grovvapnet mindre ur läge om
målet står på halva avståndet, vilket jag betvivlar. De flesta av oss skyttar börjar skjutningen på den
figur som sitter längst ner. Det betyder att skytten behöver extra tid för att komma igång med skyttet.
I ett sådant fall bör minst 1 extra sekund läggas till lyftet. Det samma gäller flyttet om den nedre figuren
är svår. I samband med detta måste sägas, att tvinga skytten att börja på den minsta figuren är
förkastligt och orättvist. De allra flesta skyttarna vill börja på en någorlunda ordentlig figur.

Figurval och antal.
En grundregel när det gäller färgval på figurerna är att aldrig blanda många färger på samma
målgrupp. Del ger det ett rörigt intryck och dels är det alltid krångligt och tidödande vid markering
med många färger. 2 färger per målgrupp räcker i regel.
En anna sak man bör tänka på är om man använder figurer som står i stor kontrast till varandra,
tex. en gul och en svart. Förutsättningarna på en sådan station bör arrangeras så att det faller sig
naturligt att börja på den svarta. Det är nämligen så att nästan alla ögon har svårt att behålla skärpan
vid en övergång från ett ljust mål till ett mörkt.. Det är också en klok tanke att ta en något större
svart figur än man tänkt sig. Det gäller speciellt i väderlek med dålig sikt.
Man unviker även att ha mål med stor kontrastverkan på samma pinne. Ett bra färval ska uppfattas
harmoniskt, får inte vara störande.

I övrigt.
Det finns förslag på olika typer av fältskjutningar i denna artikel. Det är i första hand avsedd att belysa
hur en lämplig svårighetkurva skall se ut. Alla tre beskriver på vilken nivå en vanlig träning i klubben
kan se ut. Givetvis går svårighetsgraden att förändra men kurvan skall ha den utformning som
visas. Det är lätt att förändra till lättare eller svårare genom att flytta kurvan nedåt eller uppåt på schemat.
Om antalet figurer förändras måste dessa beräknas. Det gör du genom att lägga ihop procentsatsen på
alla figurer var för sig och dela den summan med atalet figurer.
Till alla förslag finns en utskrift med tomt diagram. Det kan du använda dig av för att göra ett eget schema.