Vanlig fältskjutning

En tradionell fältskjutning på klubbnivå ska självklart anpassas tillklubbens skyttar.
Vanligen är det stor variation på skjutskickligheten mellan skyttarna i en klubb.
Man anpassar därför banan i stort till de lägre klasserna. Men för att ge även de mer garvade
en någorlunda match är det motiverat att plocka in och annan svår figur. Men för att behålla
möjligheten för nybörjaren att få många träff ger man dessa möjligheten att välja bort de svåra
figurerna. Det är uppmuntrande för de skyttar, som ännu ej nått kvalité, att få ett hyfsat resultat.
Att ha hög aktivitet är alltid att föredra. Skickligheten kommer med tiden.

Som vanligt håller vi oss till målgrupper som har få färger på figurerna. Vi väljer figurstorlekar
med tanke på en jämn och fin svårighetskurva. Det totala figurantalet bör ligga mellan 24 och
30 figurer. Ha om möjligt 2 poängstationer. Gärna en med kort och en med långt håll.
Svårighetsgraden bör ligga på ca 70 -80 % totalt.

Anpassa förutsättningarna till väderlek och förhållanden i övrigt. Blåst, regn, kyla, skugga och mörka
platser. Längre skjuttider kompenserar inte alltid dåligt väder. Finns möjlighet att korta avståndet
så är det alternativet bättre.

Om det är fråga om ett mästerskap tas alla bortvalsmöjligheter bort. Dvs. Varje station måste
ha 2, 3 eller 6 figurer. Om möjlighet finns till särskjutning höjs svårighetgraden till 80 - 85 % på
stationerna 2 till 7. Första och sista stationen skall vara lättare ca 70 %.
Om särskjuning inte kan ske, bör man ha 3 - 4 figurer på maxavstånd.
Det är mycket bra att planera banbygget i god tid men var vaksam på risken att det då kan bli
överarbetat. Bemöda dig om att göra fältskjutningen "ren". Inga konstigheter således.

Skriv ut och gör ditt eget schema!