Kyrkan.

Under många år har skyttar från Vallebygden besökt Danmark frampå höstkanten
för att skjuta ett par fältskyttetävlingar. Vid dessa tillfällen har många av oss ägnat
ett ganska stort intresse för Maarup på västkusten och den lilla vackra kyrkan som
ligger alldeles ute på klittkanten.
När jag och min fru var där första gången (1980) var det 50 - 60 meter till kanten
ut mot västerhavet. Idag är det helt annorlunda.
År efter år har havet tagit en bit av kanten, ett år så mycket som 24 meter i en ovanligt
hård höststorm. Idag är kyrkogården med gravplatser på väg ut i havet.

Under åren som gått har dansken funderat på vad som finns att göra åt saken.
Eftersom det är en begravningplats för sjöfarare så enades alla om att kykan och
gravarna tillhörde havet. Kyrkan tömdes på inventarier efter den svåra höststormen.
Idag har befolkningen ändrat åsikt och har beslutat sig för att flytta kyrkan.
En ny plats har hittats i den lilla fiskebyn Lönstrup och kyrkan plockas nu ner bit för bit.

Det är ett tidsödande arbete då varje sten måste dokumenteras vad gäller position
i byggnadsverket. Det sker både med foto och måttangivelse på ritning. Det gäller ju
också att stenen hamnar med rätt sida utåt och uppåt vid uppbyggnadsarbetet.

När stenarna är dokumenterade och numrerade placeras de i kraftiga plastsäckar och
lagras i en för ändamålet uppförd lagerhall. Nätburen som syns på bilden är bara en
mellanlagringsstation.

Stensäckarna är tunga att hantera och för att komma intill med lastmaskin har det varit
nödvändigt att schakta ut en väg genom gravplatserna. För närvarande är det inte aktuellt
att flytta gravarna. Däremot kommer troligen alla gravvårdar att flyttas till den nya platsen.

Det gamla ankaret som stod på denna plats framför kykan har fått en tillfällig viloplats
på sandheden.

Medan havet tar en bit i sänder av klitterna vid Maarup så fyller det istället på bara
någon kilometer söderut. Här har havet snart begrav fyren.

Maarups fyren och kyrkan.