Kyrkan.
Under många år har skyttar från Vallebygden besökt Danmark
frampå höstkanten
för att skjuta ett par fältskyttetävlingar. Vid dessa tillfällen
har många av oss ägnat
ett ganska stort intresse för Maarup på västkusten och den lilla
vackra kyrkan som
ligger alldeles ute på klittkanten.
När jag och min fru var där första gången (1980) var det
50 - 60 meter till kanten
ut mot västerhavet. Idag är det helt annorlunda.
År efter år har havet tagit en bit av kanten, ett år så
mycket som 24 meter i en ovanligt
hård höststorm. Idag är kyrkogården med gravplatser på
väg ut i havet.
Under åren som gått har dansken funderat på vad som finns
att göra åt saken.
Eftersom det är en begravningplats för sjöfarare så enades
alla om att kykan och
gravarna tillhörde havet. Kyrkan tömdes på inventarier efter
den svåra höststormen.
Idag har befolkningen ändrat åsikt och har beslutat sig för
att flytta kyrkan.
En ny plats har hittats i den lilla fiskebyn Lönstrup och kyrkan plockas
nu ner bit för bit.
Det är ett tidsödande arbete då varje sten måste dokumenteras
vad gäller position
i byggnadsverket. Det sker både med foto och måttangivelse på
ritning. Det gäller ju
också att stenen hamnar med rätt sida utåt och uppåt
vid uppbyggnadsarbetet.
När stenarna är dokumenterade och numrerade placeras de i kraftiga
plastsäckar och
lagras i en för ändamålet uppförd lagerhall. Nätburen
som syns på bilden är bara en
mellanlagringsstation.
Stensäckarna är tunga att hantera och för att komma intill med
lastmaskin har det varit
nödvändigt att schakta ut en väg genom gravplatserna. För
närvarande är det inte aktuellt
att flytta gravarna. Däremot kommer troligen alla gravvårdar att
flyttas till den nya platsen.
Det gamla ankaret som stod på denna plats framför kykan har fått
en tillfällig viloplats
på sandheden.
Medan havet tar en bit i sänder av klitterna vid Maarup så fyller
det istället på bara
någon kilometer söderut. Här har havet snart begrav fyren.
Maarups fyren och kyrkan.